I lördags avslutade jag min tredje tiodagarsretreat på vipassanakursgården Dhamma Sobhana i Ödeshög. Tio dagar i tystnad, med tio timmars meditation om dagen. Det är alltid en utmaning, men varje gång har fört med sig nya insikter, så jag tycker att det har varit värt mödan.

Den här gången var kanske ännu jobbigare än de första två, eftersom jag hade svårt att koncentrera mig på meditationen, då jag satt och dagdrömde…mest planeringstankar…Jag sade hela tiden till min hjärna att den skulle skjuta upp planeringen till efter kursens slut, men den ville inte lyssna. På åttonde dagen slog mig insikten, att ju mer jag kände motvilja mot mina tankar, desto intensivare blev de. Så jag slutade känna motvilja, lät tankarna vara där, som ett bakgrundssorl…och plötsligt gick det mycket bättre att fokusera på meditationen.

Efter kursen kände jag mig rättså vederkvickt (fast med ofräscht hår)…

 

Dhammasalen utifrån:

Huvudbyggnaden (där vi åt mat) och kvinnornas hus:

Smala björkar omringar kursgården:

De första vårblommorna tittar fram:

Den här knölen nästan kändes i kroppen som en riktigt djup sankara (sankaras bildas där kropp och sinne möts när vi känner begär eller motvilja):

Vad är Vipassana?

Vipassana är en enkel och praktisk meditationsteknik som bygger på själviakttagelse. Metoden upptäcktes och lärdes ut av Buddha för över 2 500 år sedan, och lär därmed vara en av världens äldsta meditationstekniker. Vipassana kan beskrivas som en reningsprocess som gör att spänningar löses upp på djupaste nivå, vilket leder till sann frid och harmoni.

Vipassana är både ett sätt att meditera och ett förhållningssätt i livet (konsten att leva). Målet med metoden är att göra slut på allt mänskligt lidande.

För att lära sig metoden och förstå den på djupet är det viktigt att delta i ett tio dagar långt tyst retreat, där metoden lärs ut steg för steg.

Vipassana kallas också insiktsmeditation. Ordet vipassana betyder ”att se saker som de egentligen är”. Det handlar om att iaktta sin kropp och sitt sinne utan att reagera med vare sig motvilja eller begär på det man förnimmer. Om man till exempel känner smärta ska man inte reagera med motvilja, utan iaktta smärtan neutralt med ett stilla sinne och sedan gå vidare till nästa kroppsförnimmelse. Man övar sig i att förstå att det inte finns något som består, utan att allt uppstår och försvinner. Det här förhållningssättet hjälper oss inte bara att hantera smärta, utan även att hantera andra svårigheter i livet.

Vipassana är en av Indiens äldsta meditationstekniker, som återupptäcktes för över 2500 år sedan av Buddha och lärdes ut av honom som ett universellt botemedel mot universella problem.

Min väg till min första Vipassana-retreat.

Sommaren 2014 satt jag min första Vipassana-retreat, tio dagar i tystnad med tio timmars sittande meditation om dagen. Men mitt första möte med Vipassana skedde sex år tidigare. Då gick jag min yogalärarutbildning i Tyskland och träffade där många olika typer av människor, mer eller mindre trevliga, en del ansträngande pretentiösa, en del glada och avslappnade…Jag såg hur människor som suttit en eller flera längre Vipassana-retreat utstrålade en ovanlig tillförsikt och glädje och att de var mycket sympatiska, tilldragande människor…och framför allt avslappnade! Det fanns inget ansträngande med dem, inget pretentiöst, de var helt enkelt underbara människor! Det var det som först fick mig att tänka att jag ville prova att sitta en sådan där retreat, för att bli som de. Jag ville bli av med mitt duktighetssyndrom och få en mer avslappnad inställning till livet. Jag började ta reda på mer om Vipassana, men det kom som sagt att dröja sex år tills jag satt min första tiodagarsretreat. Jag vågade helt enkelt inte tidigare. Det lät för grymt, att sitta still så många timmar om dygnet. Jag fick ju ont i ryggen bara av att sitta stilla i tjugo minuter – så hur skulle jag då klara tio timmar om dagen?

Hur klarar man att sitta stilla så länge och vad ska det vara bra för?

Det är lättare att stilla sinnet när man är stilla i kroppen. Vipassana betyder insikt och vipassana-meditation innebär att man ser in i kroppen och sinnet, man känner de förnimmelser som finns i kroppen. Det viktigaste man lär sig under en vipassana-retreat är att betrakta alla förnimmelser – vare sig de är sköna eller obehagliga – utan vare sig begär eller motvilja. För att lära sig detta behövs det tid – mycket tid. Ofta måste man börja från början, för att sinnet börjar glida iväg eller man upptäcker att man känner motvilja mot något som gör ont. Och ont gör det, det kan ni lita på! Hade jag inte redan från början bestämt mig för att inte avbryta retreaten, vad som än hände, då hade jag nog inte hållit ut! Det som var fantastiskt var att det onda försvann, när jag lärde mig att inte känna motvilja mot det, utan bara iaktta det med ett neutralt, balanserat sinne. Och då fanns plötsligt plats för djupare kroppsliga och mentala upplevelser.

Det är först när man sitter länge som smärtorna kommer. Och det är när du har klarat dig igenom smärtorna som de stora insikterna kommer.

Hur är en retreat uppbyggd?

De första tre dagarna koncentrerar man sig på andningen (anapana sati-meditation), för att förbereda sig för vipassana-meditationen. Vi fick öva på att känna subtila kroppsliga förnimmelser på ett litet område vid näsborrarna. Först den fjärde dagen fick vi instruktioner för vipassana, den typ av meditation vi ägnade återstående sex dagar åt. Under vipassana-meditationen går man igenom hela kroppen från toppen av huvudet ner till fötterna och därefter från fötterna upp till toppen av huvudet, flera gånger, tills meditationssessionen är slut. De förnimmelser man känner ska man möta med ”an equanimous mind”, ett stilla sinne, ett balanserat sinne. Den sista dagen fick vi lära oss en tredje typ av meditation, metta-meditation. Metta betyder kärleksfull vänlighet och sådan sänder man ut till alla varelser på jorden när man mediterar. Det passar att göra det när man har jämvikt i sinnet och känner sig kärleksfull efter mycket vipassana-meditation.

Hur kändes det efteråt?

Även om jag under den största delen av retreaten inte trodde att jag skulle stå ut, var det värt det, när jag tittar tillbaka. Den förändring jag upplevde var fantastisk. När jag äntligen lyckades släppa motviljan, försvann smärtförnimmelserna i kroppen. Jag upplevde en stark medvetenhet, klarhet och frid. Retreaten har gett mig en större tilltro till min förmåga att vara medvetet närvarande, med ett ”equanimous mind”, alltså med sinnesjämvikt och ett stilla sinne. Jag kände samtidigt att jag skulle vilja göra en till retreat och göra den bättre. Under den här retreaten kunde jag inte låta bli att titta på andra. Jag bestämde mig för att under nästa retreat anstränga mig för att gå mer in i mig själv och inte låta mig störas av andra, samt meditera mera och inte fuska (läs: sova…).

Sommaren 2015 satt jag min andra vipasanna-retreat. Lyckades jag med mina föresatser? Ja, delvis. Jag var mer van att sitta länge och jag visste vad som väntade mig. Jag tyckte att det var lättare än första gången att gå in i mig själv och inte låta mig påverkas av andra. Ändå var det väldigt jobbigt, då många smärtor kom upp i kroppen. Samtidigt var det oerhört spännande, då andra drömmar och insikter kom upp än under min första retreat. Jag såg att jag kom in i djupare lager av mig själv. En önskan växte om att sitta en vipassana-retreat igen och förhoppningsvis skala av ännu fler lager. Konsten är att inte förvänta sig några resultat, utan bara komma dit och vara och iaktta så avslappnat som möjligt.

Kan man meditera vipassana kortare stunder också?

Naturligtvis. Det rekommenderas att meditera två timmar om dagen, en timme på morgonen och en timme på kvällen, för att upprätthålla ”an equanimous mind”. Jag har inte lyckats hålla detta…Kanske kommer jag att göra det så småningom. Just nu nöjer jag mig med 24 minuter varje morgon, vilket är den minimitid Sarah Powers rekommenderar. Det är ett vediskt tidsmått (60 gånger 24 minuter är ett dygn) som kallas ”ghatika” och det sägs räcka för att låta de subtila energierna gå igenom kroppen ett varv. Men för att öva på att möta motstånd i kroppen med jämvikt i sinnet behövs nog en timme.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *