12 jan En yogapionjär i Yogyakarta

På namnet låter det som om Yogyakarta skulle vara en riktig yogastad, men det stämmer inte riktigt. Namnet Yogyakarta har inget med yoga att göra. Idag erbjuds yoga visserligen på många gym och hotell, men det finns bara en handfull rena yogastudios i Yogyakarta. Balance Mind Body Soul är den äldsta. Amalina Tri Hidayati grundade den för sjutton år sedan.

Förutom yogalärare och yogalärarutbildare är Amalina utbildad ”healing practitioner” och certifierad hypnoterapeut.

(bild från studions hemsida http://www.balanceyogajogja.com)

Jag hade hört talas om Lina, som hon kallas, på långa omvägar via en bekant i Bangkok och läst om henne på nätet. När jag besökte hennes yogastudio var hon inte där, men jag fick vara med på ett fantastiskt iyengaryogapass med en lärare som var utbildad av henne.

Lusia Neti Cayani, kallad Lusi, kom ihåg mitt namn genom hela passet, fastän jag bara sagt det en gång, och gav mig individuella instruktioner på engelska: ”Elisabeth, open your left hip a little bit more”. I övrigt var passet på indonesiska, bahasa indonesia. Jag lovade mig själv att jag ska lära mig indonesiska nästa gång jag kommer hit. Det verkar vara ett logiskt uppbyggt språk, som är lätt att lära sig, men nu förstår jag verkligen ingenting utom några enstaka ord som jag lärt mig känna igen. Men Lusi var också väldigt flitig med fysiska korrigeringar. Hon gick runt och rättade till på ett respektfullt, hjälpande sätt. Alla positioner byggdes upp steg för steg. När vi till exempel skulle göra den armposition som hör till Koansiktet, tränade vi först på att få ner den uppsträckta armens hand mellan skulderbladen, en arm i taget med en hålltid på minst en minut per arm, och sedan på att få upp handen på den nedsträckta armen, en arm i taget med en hålltid på minst en minut per arm. Först därefter gjorde vi positionen med båda armarna, en uppifrån och en nedifrån – och det var då mycket lättare att låta fingrarna kroka i varandra än det annars brukar vara.

Min mattgranne, som också visade sig vara min namne då hon också hette Elisabeth stavat med s och th, berättade att hon går på yoga hos Lusi tre gånger i veckan och att hon mår så bra av det, fysiskt och psykiskt. Salen är proppfull med sexton deltagare. Det är en väldigt heterogen grupp med kvinnor och män i olika åldrar, med och utan slöja. Jag känner mig inhöljd i en kärleksfylld atmosfär och möts av många leenden. Om jag bodde i Yogyakarta skulle jag vilja gå på yoga tre gånger i veckan hos Lusi.

Då jag var nyfiken på studions ägare, frågade jag Lusi om det var möjligt att få träffa henne. Lina håller just på att återhämta sig efter en sjukdom och måste hålla sig hemma, fick jag veta. Men då hon inte vill lämna sina specialgrupper i sticket, låter hon dem komma hem till sig och så undervisar hon dem där, i sitt vardagsrum.  Just dagen efter mitt besök på Balance Mind Body Soul skulle Lina ha en grupp med ryggproblem – och det blev ordnat så att jag fick vara med.

Lina bor i samma hus som Kedai Organik Kolondjono, ett hälsocafé som hon äger. Här väntade jag och tog en svalkande grön juice tills Linas medhjälpare Arin hade städat vardagsrummet klart och släppte in mig. Det märktes att Lina var lite trött och svag efter sin sjukdom, men hennes yogapass var otroligt energifyllt, exakt och terepeutiskt. Vi använde bälten i många av positionerna, till exempel för att rätta till benens vinkling.

Här kontrollerar Lina med hjälp av en metallpinne att ryggraden är rak. Pinnen markerar den mittlinje varifrån det ska vara lika långt avstånd till vänster och höger fot. Arin hjälper till att mäta. Bältet används för att hjälpa vänster lår att rullas utåt, så att bäckenet riktas rätt.

Under passet i Linas vardagsrum ser jag två kvinnor och ett litet barn gå förbi. Efteråt förklarar Lina att det är hennes döttrar och hennes tvååriga dotterdotter. Döttrarna är 29 och 23 år gamla. Den äldsta är barnbarnets mamma. Den yngsta har Downs syndrom och är huvudanledningen till att Lina kom in på yogabanan.

När dottern föddes med Downs syndrom lärde sig Lina allt hon kunde om prana och healing, för att hjälpa sin dotter. Eftersom meditation är bra för pranaflöde mediterade hon mycket. Det var hennes väg in i yogan.

Hennes första yogalärare var Yudhi Widdyantoro i Indonesien. Han fick henne att känna hur bra yoga är för pranaflödet och hon började kombinera prana och yoga. Hon använde yoga- och healingtekniker för sin dotter och utvecklade det sedan för andra människor.

”I mitt liv vill jag dela med mig av det som Gud har gett mig”, säger Lina. Därför har hon grundat en hjälporganisation för barn med särskilda behov. Det är en volontärorganisation som hjälper barn med Downs syndrom, ADHD, CP-skador och andra problem. Lina berättar hur käkmassage kan hjälpa många som har svårt med talet. ”Jag masserar bland annat käkfästet under öronen och under tungan”, säger Lina. ”Det hjälper dem att slappna av där så att de får lättare att prata.” Hon sätter också ihop särskilda yogaprogram för dem. Hon har blivit expert på att anpassa yoga till särskilda behov. Lektionen jag fick uppleva i hennes vardagsrum syftade till att läka ryggraden och hålla den frisk.

Nu har Lina studerat yoga i arton år. Förutom att hon fortsatt hos Yudhi Widdyantoro har hon vidareutvecklat sina kunskaper hos både indonesiska och internationella lärare som har kommit till Indonesien, bland andra Ann Barros, Judith Adank, Cle Souren, Linda Madani, Olop Arpipi, Rebecca Wu och Sebastian Pucelle. De flesta av dessa är iyengaryogalärare och har inspirerat henne att bygga upp positioner steg för steg och vara noga med linjering. Efter att ha gått på workshops hos Sebastian Pucelle, som är yinyogalärare, har hon börjat integrera yinyogapositioner i sina pass.

Sedan fem år tillbaka driver Lina egen yogalärarutbildning i sin studio Balance Mind Body Soul. Det är en hatha yoga-utbildning med iyengarprägel – och med Linas egen terapeutiska, helande prägel. Jag kan se hur Lusis lärdomar kommer från Lina. Instruktionerna hon ger och de hands-on-adjustments hon gör. Jag kan också se hur hela stämningen i lokalen genomsyras av Linas välvilliga, hjälpande, kärleksfulla attityd.

Efter ryggpasset bär några medhjälpare in soffor och fåtöljer i Linas vardagsrum igen. Vi sitter på Linas matta och pratar en bra stund, innan det är dags för mig att ringa Uber och ta mig hem – till Yogyakarta Plaza. Hem? Ja, alla ställen jag bor på blir till hem på min jorden runt-resa.