25 mar Inblick i den koreanska yogan, del 1: Anguk Yoga Mun Hwawon
Det var en tillfällighet att jag fick syn på Anguk Yoga Mun Hwawon, en yogastudio på tredje våningen av ett stort hus med caféer och affärer mitt i Seoul.
Jag var på väg från den gamla, vackra stadsdelen Buk Chon Village till Anguk tunnelbanestation för att åka ”hem” till mitt hotell vid City Hall och sedan byta om till yogakläder för att ta mig till Body&Seoul, en yogastudio i stadsdelen Itaewon som har yogaklasser på engelska.
Dit tog jag mig dock aldrig, för jag fick en ingivelse att gå uppför den smala trappan till den koreanska yogastudion vid Anguk, för att se vad det var. Jag fick bra vibbar till stället på en gång. Känslan när jag öppnade dörren till studion var glädjefylld och varm. Tre personer välkomnade mig. En av dem var Ari Lee, som kunde bra engelska. Hon såg till att jag fick låna yogakläder och vara med på det pass som just skulle börja.
Den som ledde passet var Jung Seung Hoon (bilden nedan), den äldste sonen till studioägaren Chung Kang-Ju (bilden ovan).
Chung Kang-Ju, som snart fyller sjuttio, var fortfarande tonåring då han började med yoga för femtio år sedan. Under många år utbildade han sig hos Dr. Jung Tae Hyuk, som var den som tog yogan till Korea på 1960-talet. År 2003 öppnade Chung Kang-Ju Anguk Yoga Mun Hwawon – och 2004 grundade han Korea Yoga Culture Association. Organisationen följer den ursprungliga hatha yogan, så som den utövas vid Himalayas fot och så som Swami Rama förmedlade den. Chung Kang-Ju är även ordförande i Yoga Alliance Korea. Jag känner mig omedelbart väldigt varm och energifylld i Chung Kang-Jus närhet. Han utstrålar lugn, insikt och kärleksfull vänlighet.
Jung Seung Hoon har en lika djup, varm röst som sin far. Jag njuter av hans instruktioner, även om de är på koreanska som jag inte förstår. Jag förstår genom att lyssna på tonfallet i hans röst, titta på hans kroppsspråk och på vad de andra deltagarna gör.
Jag upplever passet som lugnt, meditativt och oerhört välgörande. Alla delar av kroppen, även fingrar och tår, blir stärkta och stretchade under den timme passet pågår.
Passet gör ett så gott intryck på mig att jag ber om att få komma tillbaka dagen därpå och observera ett pass och fotografera.
Det är i samband med tisdagspasset som jag lär känna Jennie Kim, som är yogalärare på studion och även arbetar som lärare i engelska på kvällarna. Efter passets slut tillbringar jag eftermiddagen med henne. Vi går bland annat till ett tempel med namnet Gilsangsa, där hon undervisar i yoga och jag får lite inblick i hennes liv.
Jennie har yogat i tretton år och undervisat i nio. Sin lärarutbildning fick hon av Chung Kang-Ju på Anguk Yoga Mun Hwawon och det är hon som vikarierar för honom när han är ute och reser. Just nu går Jennie en utbildning för att bli internationell dharma-instruktör. Hon drömmer om att översätta fler buddhistiska skrifter till koreanska.
I yogan är Jennies största utmaning att överbrygga gapet mellan buddhismen (där inget ”self” finns) och yogan (där ”atman” finns). I övrigt är andning och att observera det inre livet i kroppen genom andningen viktiga aspekter för Jennie i hennes yogaträning och undervisning.
– Jag fokuserar på att känna det tysta lugnet i ögonblicket och ögonblickets vibration, säger Jennie.
Själv tränar hon yoga 100 minuter varje dag, alltid på morgonen.
Jag förvånas över hur lätt det är att få kontakt med människor här. Veckan i Seoul rullar på med många möten, yogapass och intervjuer som jag inte alls hade planerat innan jag kom hit.
Jag går sammanlagt fyra gånger till Anguk Yoga Mun Hwawon. Då jag av Jennie får veta att Chung Kang-Jus yngre son undervisar på ett helt annat sätt, blir jag nyfiken på att delta i hans pass, som fokuserar ännu mer på uppvärmning av händerna och på andningen. Jennie säger att hon mår bättre av att gå på hans pass, eftersom hon har mycket av jordelementet i sig, vilket balanseras upp av den yngre sonens metallelement. Den äldre sonen har precis som hon mycket jordelement, vilket gör att hon får ont i kroppen efter hans pass. Det här är aspekter från den teorin om de fem elemeten, som jag inte har tänkt på förut. Att det element läraren har mest av påverkar dig utifrån vilket element du har mest av. För att veta vilken lärare som passar oss bör vi alltså ta reda på både vad vi själva och läraren har mest av för element.
När jag har gått på båda sönernas pass, går jag även på Chung Kang-Jus eget pass, som han har en gång i veckan, på lördagsmorgonen. Det är hundra minuter långt och innehåller mycket meditation, röstyoga, ögonyoga och ledyoga. Särskilt lederna i fingrar och tår får sig en rejäl omgång.
Efter passet har Chung Kang-Ju bråttom iväg till den avmilitariserade zonen (DMZ) mellan Nord- och Sydkorea, där han har byggt upp ett ashram, som öppnade 2016. Jennie berättar att det är avsett för människorna som bor i byarna runtomkring. De har ingen yogasal där, utan de gör kriya yoga och lagar mat av grönsaker som de själva odlar. Chung Kang-Ju säger att jag får följa med honom dit nästa gång jag kommer till Sydkorea. Det ser jag fram emot.
No Comments