27 apr Inblick i den koreanska yogan, del 3: SunDo-rörelsen

Vad är SunDo?

Första gången jag hörde talas om SunDo var när Sarah Powers pratade om den koreanska yogan under en yin/yang yoga and mindfulness meditation teacher training jag var med på i Wales 2016. Sedan dess har jag varit nyfiken på träningsformen och när jag i samband med min yogaresa jorden runt kom till Sydkorea i mars passade jag på att ta reda på mer om den. Jag upptäckte att flera SunDo-element var integrerade i många av de yogapass jag var med på, bland annat finger- och tå-stretchövningar, ledövningar och ”tapping motions”.  Jag försökte få till ett studiebesök på IISCR (International Institute for SunDo-Taoist Cultural Research) i Tangjin, men lyckades inte få kontakt med centret. I stället besökte jag SunDo-gruppen i Vancouver, när jag var där för Bernie Clarks yinyogalärarutbildning. Två söndagsmorgnar deltog jag i SunDo-träningen och fick också en intressant intervju med ledaren Lucie Lambert, som du kan läsa här.

Här hamrar SunDo-gruppen i Vancouver med fingrar och tår

SunDo är en taoistisk yogalik träningsstil med positioner och meditation. Men även om många Sun Do-positioner och stretchingövningar liknar hatha yoga, är SunDo mer relaterad till taoistisk qi gong som kultiverar andningen. SunDos djupa, rytmiska andning genererar qi i nedre delen av buken (Dan Tien). Efter ett SunDo-träningspass har qi-energi cirkulerats genom hela kroppen, från muskler och bindväv, genom alla leder och in i de inre organen, genom energikanalerna (de s k meridianerna) i kroppen.

SunDo-läraren Lucie Lambert hjälper en deltagare med magandningen

Rotad i den tidiga taoismen, som såg alltings energetiska natur, harmoniserar Sun Do-positionerna de fem elementen (vatten, eld, trä, metall och jord) inom varje person. Och med varje andetag – inandning och utandning – förenar SunDo det konstanta flödet av yin och yang-energier, och skapar på så vis balans i kropp och sinne.

Ett SunDo-träningspass tar ungefär en och en halv timme och innehåller tre delar: en uppvärmingsdel med dynamiska stretchingövningar som aktiverar qi, sedan huvuddelen med positioner som tillsammans med andningen bygger qi och till sist den avslutande delen med stretchövningar och andra övningar som hjälper qi att cirkulera i kroppen. Del ett och tre förblir alltid lika från gång till gång och de är samma för alla. Huvuddelen bestäms beroende på hur länge du har tränat Sun Do, vilken nivå du befinner dig på och hur många repetitioner du gör.

På de pass jag var med på i Vancouver (läs mer om det här) ställde varje person upp en tavla med rätt sekvens framför sig, för att komma ihåg vilka övningar som skulle göras. Jag som är nybörjare i Sun Do gjorde sekvens 1, medan till exempel Steven, som hållit på i några år, gjorde sekvens 2.

Innan jag överhuvudtaget fick börja med sekvensen, lade ledaren, Lucie Lambert, vikt vid att jag skulle andas rätt. Hon kom och lade handen på min mage och hjälpte mig räkna till fyra på inandning och fyra på utandning, i takt med den chanting-ljudfil som spelades i bakgrunden. Det tog ett tag innan jag fick in rytmen, så jag missade de första positionerna i sekvensen. Den andra söndagen jag var med fick jag vara med på allt.

Här kommer en tydligare beksrivning av de tre delarna:

Uppvärmningsdel = aktiverande sekvens
Uppvärmningsstretchövningarna i SunDo har syftet att aktivera och ge liv åt kroppens vitala qi-energi. Med hjälp av ganska snabba, flytande rörelser, stretchas alla större muskelgrupper i kroppen. Akupressurpunkter längs energikanalerna (meridianerna) stimuleras och kroppens olika leder mjukas upp, så att qi-energin kan börja röra sig mer fritt i kroppen. Den aktiverande sekvensen förbereder kroppen på ett optimalt och riskfritt sätt för de längre hållna positionerna i den uppbyggande sekvensen som följer. De förberedande rörelserna hjälper också magmusklerna att slappna av, så att andningen blir mer flytande.

Huvuddel = uppbyggande sekvens (positioner)
Nybörjare gör enkla positioner, som hålls ungefär en och en halv minut. Det viktigaste att tänka på är att praktisera djup magandning i varje position. Genom att hålla denna andning genom hela serien och genom rytmiska rörelser, byggs qi i nedre delen av buken. Visualiseringstekniker som används tillsammans med andningen skapar ett meditativt fokus med medveten närvaro. Ögonen hålls mestadels stängda när positionerna utförs. I första och andra nivåns positionsserier, byggs vital energi genom att de fem elementens naturliga flöde följs.

Avslutande del = cirkulerande sekvens
Efter att qi byggts upp, utförs stretching och lätta övningar, som hjälper till att dra ut qi från magen och in i alla delar av kroppen. Det är uppfriskande stretchövningar, lätta gymnastiska övningar och ”tapping motions” på fingrar, tår och nedre delen av ryggen. För att öka qi-energiflödet till de inre organen görs särskilda stående stretchövningar, som görs i par för att stärka de fem yinorganen (njurar, hjärta, lever, lungor och mjälte) och de fem yangorganen (urinblåsa, tunntarm, gallblåsa, tjocktarm och mage).

Varifrån kommer SunDo?

SunDo är en 9800 år gammal taoistisk träningsform, som länge fördes vidare av hövdingar, shamaner och medicinmän, som tog hand om samhället vad gäller hälsa och livsinriktning. Men så kom en tid, då SunDo under nästan tusen år endast utövades som en exklusiv praktik i de koreanska bergen. För drygt femtio år sedan, år 1967, bestämde sig slutligen en taoistisk mästare med namnet Chung-San för sprida träningsformen till fler, för allas bästa. Han gick alltså ner från bergen för att återinföra praktiken i det koreanska samhället. Chung-San fick snart många följare, som själva upplevde de positiva hälsoeffekter SunDo förde med sig, och det bildades snart många SunDo-träningscentra i hela landet. Då Chung-San var ivrig att sprida denna praktik i hela världen, lärde han upp tolv mästare, som skulle sprida SunDo globalt. Master Hyunmoon Kim var en av dem. Sedan 1980 har han spelat en avgörande roll för att introducera SunDo i USA och Europa. Det var Master Kim som grundade SunDo som en icke vinstdrivande organisation och år 1997 öppnade det första SunDo Retreat-centret i USA, i Vermont. Numera delar Master Kim sin tid mellan USA, där han har sin familj, och Sydkorea, där han har öppnat ett SunDo-forskningscenter (IISCR=International Institute for SunDo-Taoist Cultural Research) i Tangjin. Nästa gång jag åker till Sydkorea och kanske kan lite mer koreanska så att jag kan göra mig förstådd, hoppas jag få till ett besök där. Annars får det bli Vermont – eller Rumänien i augusti, då Master Kim kommer dit för en tredagarskurs.

Här kan du läsa om mitt möte med SunDo-läraren Lucie Lambert och SunDo-gruppen i Vancouver.